Stötvågsbehandling

I en kommentar till mitt förra inlägg så fick jag tipset av Karin att prova stötvågsbehandling för hälproblemet. Det var just den extra knuffen jag behövde för att ringa och boka tid. Nu är jag nyss hemkommen därifrån och mycket förhoppningsfull. Nu ska jag ta det lugnt några dagar och sedan testa att springa. 1 - 2 behandlingar, max 3, är vad det förväntas ta.
Jag återkommer självklart med resultat.

Jag blev rekommenderad Niklas Ohlsson av Tobbe Mårtensson vars omdöme jag litar fullt och fast på. När Niklas först undersökte foten var det svårt att riktigt hitta stället det gör ont på. När han sedan drog igång stötvågsapparaten så var det ingen tvekan. I mitten av hälkudden göjorde det vansinnigt ont. "Det här var precis det jag ville" - sa Niklas. Nu när han hittat dess epicentrum så körde han loss stötvågorna i det områden och lite runt om.
Som sagt, jag är förhoppningsfull. Nästa behandling är om två veckor såvida problemen inte försvinner innan dess.


Det blev inget Broplopp ens i makligt tempo. Det kändes lite segt att behöva stå och vänta i 4 - 5 timmar på vid starten på den danska sidan. Det blåste halv storm och det kom lite skurar då och då. Jag valde att stanna hemma med ångrade mig bittert när jag såg bilderna. Det såg verkligen trevligt ut - och vilka tider som tickade in....

Men säg den glädje som varar för evigt. Nu efteråt visar det sig att tiderna inte räknas som PB-tider av olika anledningar - inte minst för att de hade + 15 m/s i ryggen. Senare på kvällen kändes hälen rejält trots löpvila och då insåg jag att jag har nog med hälproblem som det är. Den senaste veckan har jag legat lågt med träningen i väntan på stötvågsbehandlingen.