Plötsligt händer det!

Ok, nu har jag något att skriva om.
De senaste veckorna har jag sprungit varannan eller var tredje dag trots hälproblemen. Det blir inte värre av det har jag märkt, snarare lite bättre. Däremot är formen långt ifrån på topp och oftast har jag bara vågat 7-8 km per pass.

Men idag blev det annorlunda.

Skrylletråden på jogg.se har vaknat till liv och i förmiddags var vi tre stycken som gav oss iväg. Det var jag, min trogne obt-kollega Gustav Omnipotent Lindqvist och Linda A - som är i god form inför hennes maratondebut i Köpenhamn om någon månad. Till Gustavs och min oförställda glädje var hon också helt inställd på ett terrängpass och gärna med mycket obanat.

Vi gav oss av från Skryllegården klockan 10 och blandade småstigar med tuffare terräng. Min plan var att hänga på någon timme för att sedan avvika. Detta var lättare sagt än gjort. Jag tror jag sprang på ren inspiration eftersom jag kände mig oförtjänt pigg med tanke på de senaste tre månadernas med max 1,5 timmes träning per vecka.

Ute på fäladsmarkerna på Skåneleden kände jag hur mycket jag saknat detta.
Så hände något jag längtat efter: Efter 1.5 timmes löpning stöter vi plötsligt på en flock vildsvin. Trots alla mina mil i Skrylles terräng har jag aldrig förr sett skymten av dessa skygga djur. Mycket uppiggande möte.

Efter 2 timmar var vi tillbaka vid Skryllegården. Mina medlöpare verkade vara nöjda med passet men jag bubblade inombords efter att, mot förmodan, plötsligt ha avverkat ett långpass och att hälen pallade mer än dubbelt så mycket som jag vågat hoppas på.

Det ser onekligen ljusare ut!
Nu blir det successivt mer löpning och mer bloggande.
Vi hörs!