I maj sprang jag "Lundamilen" och "Akademilen", vilka båda är - just det - millopp i Lund. Våren hade varit minst sagt sådär och jag hade inga förhoppningar om personligt rekord. Dessa lopp gick på 42:52 respektive 42:51 vilket, hur jag än ser på det, är alldeles för långsamt.
Två dagar efter Akademilen sprang jag "Silvåkra Marathon". Jag ställde, liksom nästan samtliga deltagare, upp i halvmaratonklassen. Konkurrensen var inte direkt mördande så under stora delar av loppet ledde jag faktiskt. Jag kroknade mot slutet och kom trea på tiden 1:38:48. Till mitt försvar jag tilläggas att en kilometer sprangs i terräng, b.la. över en uppbökad kohage. De fyra första kilometrarna var det 15 m/s motvind och riktigt segt. Kul lopp hursomhelst. Sprang och snackade med Orienteringspeter som kom först i mål till slut.
Den 13 juni var det dags för "Malmö 10k". Tiden blev 42:36 och 40 sekunder från mitt PB men ändå ett fall framåt. Hela dagen var uppbokad för inspelning av Linneas sång i studion. Jag var osäker på om det skulle bli tid att springa. Jag saxar ur min träningsdagbok:
"4:02 4:10 4:19 4:28 4:14 4:21 4:22 4:26 4:28 2:25
Trodde inte jag skulle hinna springa. Spelade in med Joanna och Linnea. Klockan 14:30 var första vi redo för en paus. Perfekt tänkte jag och svidade om, körde in till Athleticum. 14:55 fick jag nummerlappen och fick rusa till starten. Kom 40 sek innan start. Skönt att slippa vänta...
Kändes segt i motvinden. Ändå rätt nöjd med tanke på uppladdningen. Borde väl ändå kommit under 42 minuter, tycker jag. Grymt bra spurt, precis som på Lundaloppet.
16:00 var jag duschad, ombytt och satt i bilen. 16:10 var jag tillbaka i studion och inspelningen. Rätt effektivt."Godkänt under de förhållandena, tycker jag.
Ett vecka efter var det dags för "Alnarpsloppet" (5km). Den officiella tiden blev 20:05 men jag är tveksam till mätningen. Km-skyltarna satt lite slumpmässigt och den allmänna uppfattningen bland oss som sprang med GPS var att det var lite längre. Jag fick det till 61 meter längre vilket ger 3:58 min/km och därmed PB. Alldeles oavsett längd så var jag väldigt nöjd med tävlingen. Jag hade en riktigt bra spurt och kom ner i 2:57-tempo. Tyvärr hade jag lite kraft kvar i mål och insåg att jag skulle dragit igång spurten tidigare.
I juli och en bit in i augusti var vi i Dalarna. Det här var under den värsta regnperioden i somras. Dalarna var värst drabbat med vägar som underminerades och fick stängas av. Jag lyckades pricka in "Patronloppet" i Gravendal. Jag sprang det loppet för några år sedan med en infektion i kroppen, vilket i sig är idiotiskt. I år var jag frisk och riktigt taggad.
I vanliga fall är Patronloppet en blöt historia men nu var det skrattretande. Utan att överdriva så kan jag berätta att vi under merparten av loppet sprang i en bäck, som en gång i tiden varit en stig. Titt som tätt sprang man igenom blöthål där vattnet var i knähöjd. Stora delar gick över myrmark, där man ibland kunde välja en såphal spång istället för vattensjuk myrmark. Lägg till omkring 600 höjdmeter på denna tokkuperade 9 kilometers-slinga så har du Patronloppet som i ett nötskal. På det hela taget ett makalöst härligt lopp som jag njöt av medan det pågick och tänker tillbaka på med glädje.
Starten gick på asfalt och vi hade 3-400 meter på oss att formera oss innan vi sprang in på stigen/bäcken för första stigningen. Jag studerade mina medtävlare och insåg att det var många orienterare som såg ruskigt snabba och starka ut. Trailskor och orienterinsskor på de flesta fötter, så ock på mina. Med mina Inov-8 Skylon 212 på fossingarna satte jag av i 3:45-tempo för att få en bra position. In i stigningen kom jag som nummer 7 av 54 startande (enligt funktionär). Det var även den placeringen jag höll in i mål. Framför mig och på de närmaste platserna bakom mig hade jag bara orienterare samt en och annan som gör sub 1:20 på halvmaran. I mål var jag själaglad. Jag snittade 5:00 min/km vilket känns som mycket vassare än de 3:58 min/km jag hade på Alnarpsloppet.
Hemma i Skåne kände jag att löpformen var riktigt bra efter flera veckor i kuperad skogsterräng. Jag ställde upp i "Prinsens Minne" - ett halvmaraton i Halmstad - med starka förhoppningar om att slå mitt pers på 1:37 samt realistiska planer på att komma under 1:35 (4:30 min/km). Jag åkte upp med Påläggskungen och och Anders F. Vi kom i god tid och kunde förbereda oss i lugn och ro. Planen för mig var att gå ut i 4:25-tempo och hålla det så länge det kändes lätt för att sedan ha marginal att tappa fart men ändå snitta 4:30. Anders skulle prova att ta rygg. Tyvärr hade Anders en halvbra dag och släppte efter 2-3 kilometer. Jag tuffade på och kände mig stark. Här är mina km-tider:
4:24 4:20 4:25 4:27 4:23 4:32 4:28 4:20 4:18 4:23 (milen på 43:58) 4:20 4:27 4:23 4:24 4:32 4:29 4:21 4:30 4:25 4:34 4:29 4:03 (sista biten)Jag höll tempot hela vägen. De långsammare km-tiderna beror på att det blåste ordentligt och just dessa km gick i stark motvind vid havet.
Jag insåg vid 15 kilometer att jag skulle klara 1:35 om ingen olycka hände. Med två kilometer kvar kände jag mig fortfarande urstark. Jag tänkte köra de sista kilometrarna i 4 minuters fart, men när jag prövade så högg det till i vaderna av krampkänning och jag fick dra ner tempot till 4:30 fart för att inte stå på näsan.
1:33:46 blev det. Jag var mäkta nöjd med detta resultat men kände att det fanns mer att ge. Med mindre vind hade jag pressat tiden ytterligare någon minut. Om inte vaderna sagt ifrån skulle jag kunna kapa lite till. Resten av kroppen var pigg.
Detta blev tyvärr årets sista tävling. Någonstans vid 15 km hade jag trampat snett på en sten och fått en rejäl stukning som gav sig till känna dagen efter. Den följdes av infuensor och min nuvarande fotskada - överansträngningen i hälsenan.
Jag är ändå relativt nöjd med årets tävlingar. Jag har haft roligt på samtliga och blivit överlycklig efter två: Prinsens Minne och Patronlopppet.
Det ska bli skönt att ställa sig på startlinjen igen framåt våren. Då med sikte på sub 40 och sub 1:30. Ska bara bli skadefri först.
So long!
