Jag skulle så gärna vilja skriva nu, nu är mina hälproblem ett minne blott. Tyvärr är jag inte där ännu. De ställer fortfarande till problem i tid och otid. Det har alltså inte fortsatt i samma eufori som den förra bloggposten antyder.
Jag har börjat testa lite olika varianter på löpning för att se hur hälen och kroppen reagerar. Förra veckan testade jag intervaller i djupsnö. Denna veckan blev det tålöpning i backe.
Att springa i djupsnö är jobbigt. Sjukt jobbigt faktiskt. Lite som att springa på en höjdhoppsmatta. Förutom den extra träning det ger så dämpas fotinsättningen betydligt, vilket är bra. Om jag springer i endast 1-2 dm snö så blir det förstås inte så jobbigt men jag kan ändå styra vinkeln på foten mer än annars, vilket också är bra. Sedan är det förstås riktigt skönt att bara ge sig ut i skogen och springa fritt i snön.
Idén till tålöpningen fick jag av det faktum att hälen inte protesterar då jag går eller springer upp för trappor så länge jag springer på framfoten. Detsamma gäller i branta backar. Det känns lite märkligt med tanke på att problemen kom då jag sprang i branta backar. Skillnaden är att jag då inte orkade hålla emot utan lät hälsenan sträckas ut och ta allt för mycket stryk. Backen jag springer i nu är brant men endast 65 m lång. Jag körde endast fem repetitioner och tog det ganska lugnt. Risken är förstås stor att få problem någon annanstans vid en sådan övning.
Som svar på min egen fråga säger jag: Nej, jag är inte desperat. Lyckligtvis har springproblemen hänt samtidigt som jag behövt tid till annat. Jag har några rätt roliga saker på gång vad gäller musik. Jag hoppas kunna berätta mer om det senare (sa han kryptiskt).
Hej så länge!
söndag 28 februari 2010
torsdag 4 februari 2010
Tjoho!
Idag sprang jag 12 kilometer! Fatta det. 12 kilometer. Utan hälont. Fatta känslan!
Ok, lite känning efter 3 km men fortfarande betydligt mindre än det känts även i början på mina springförsök sedan skadan i oktober. Utan tvekan på rätt väg, alltså.
Hinner tyvärr inte skriva mer nu eftersom det är dags att slänga i sig lunch och undervisa i tio timmar utan paus.
Så här såg det i alla ut vid vändpunkten vid 6 km. Tyvärr en stigfinnare i vägen för utsikten.

En finfin dag på löparfronten, hade jag. Ha det ni med!
Ok, lite känning efter 3 km men fortfarande betydligt mindre än det känts även i början på mina springförsök sedan skadan i oktober. Utan tvekan på rätt väg, alltså.
Hinner tyvärr inte skriva mer nu eftersom det är dags att slänga i sig lunch och undervisa i tio timmar utan paus.
Så här såg det i alla ut vid vändpunkten vid 6 km. Tyvärr en stigfinnare i vägen för utsikten.
En finfin dag på löparfronten, hade jag. Ha det ni med!
måndag 1 februari 2010
Positiva negationer.
Hälsenan lät mig springa lite mindre kort och lite mindre långsamt än på mycket länge. Jag är dock långtifrån symtomfri. Hälen gjorde sig påmind vid varje steg men det övergick aldrig i någonting som kändes skadligt. Jag hoppas att det inte var det heller. Det visar sig nog i morgon.
8,3 km varav 7 km i 4:55 tempo låter förstås inte så imponerande, men det är det längsta och snabbaste jag sprungit på mycket länge. I vår relativa värld är det så man måste räkna.
Rent konditionsmässigt känns det rätt ok. Självklart har jag tappat en hel del, men det var inte formen som gjorde att jag inte sprang längre och snabbare. Det var bara med tanke på min akilleshäl.
Nu blir det fortsatta negativa tåhävningar. Jag tror de hjälper.
Brodda på!
8,3 km varav 7 km i 4:55 tempo låter förstås inte så imponerande, men det är det längsta och snabbaste jag sprungit på mycket länge. I vår relativa värld är det så man måste räkna.
Rent konditionsmässigt känns det rätt ok. Självklart har jag tappat en hel del, men det var inte formen som gjorde att jag inte sprang längre och snabbare. Det var bara med tanke på min akilleshäl.
Nu blir det fortsatta negativa tåhävningar. Jag tror de hjälper.
Brodda på!
onsdag 27 januari 2010
Ostronet, världen och hälen
Den här skadan här utan tvekan den värsta jag jag råkat ut för. De andra bleknar i jämförelse och har inte varit alls så långvariga. På min meritlista står sedan tidigare löparknä, hopparknä, inflammation i hinnan runt stortåleden, bäckenrotation, stukad fotled och benhinnebesvär. Nu när jag skrivit in hälseneproblemen i listan är den nästan komplett i fråga om klassiska löparskador.
Ja, det saknas ju förvisso hälsporre, ryggbesvär och en del annat smått och gott. Men löparkarriären är inte slut ännu, jag ska nog hinna få det också innan skorna definitivt hamnar på hyllan.
Just nu är jag inne i ett "all time low" vad gäller träning. Detta förklaras till lika delar av hälproblemet, vädret och underlaget som försvårar cykling och en ökad fokus på musiken. Men nu går det sedan 2-3 veckor i alla fall åt rätt håll. Löpturen i förrgår var den bästa på länge. Små korta stunder lyckades jag t.o.m. förtränga känningarna i hälen. En sedvanlig Stigfinnarvy förevigades: Småstig i motljus, nu med snö:

Snart ska jag ut igen. Jag hoppas på en ännu bättre runda men är beredd på - och van vid - bakslag.
Jag tror varken jag eller Anders Södergren hinner komma i toppform till OS. Men världen är som vanligt allas vårt gemensamma ostron och framtiden ser ovanligt ljus ut om man inte granskar den i sömmarna.
So long, så länge!
Ja, det saknas ju förvisso hälsporre, ryggbesvär och en del annat smått och gott. Men löparkarriären är inte slut ännu, jag ska nog hinna få det också innan skorna definitivt hamnar på hyllan.
Just nu är jag inne i ett "all time low" vad gäller träning. Detta förklaras till lika delar av hälproblemet, vädret och underlaget som försvårar cykling och en ökad fokus på musiken. Men nu går det sedan 2-3 veckor i alla fall åt rätt håll. Löpturen i förrgår var den bästa på länge. Små korta stunder lyckades jag t.o.m. förtränga känningarna i hälen. En sedvanlig Stigfinnarvy förevigades: Småstig i motljus, nu med snö:
Snart ska jag ut igen. Jag hoppas på en ännu bättre runda men är beredd på - och van vid - bakslag.
Jag tror varken jag eller Anders Södergren hinner komma i toppform till OS. Men världen är som vanligt allas vårt gemensamma ostron och framtiden ser ovanligt ljus ut om man inte granskar den i sömmarna.
So long, så länge!
onsdag 13 januari 2010
Hopp och förtvivlan
Det har varit ovanligt lite fokus på fysisk träning härifrån. Koncentrationen har istället legat på musik. Jag måste öva och utvecklas där med, det är ju trots allt mitt jobb det där med musik. Och rätt kul...
Men i förrgår gav jag mig ut på en löptur. Den första kilometern kändes hälen perfekt. Jag började ställa in mig på en jubelrunda. Sedan kom känningen och la sig på en jobbig nivå. Jag sprang långsamt vidare och klämde ytterligare 6 km. Det är bara till att skruva ner förväntningarna ytterligare en gång. Detta tar tiiiiid!
Nu är jag nyss hemkommen från en cykeltur i snömodden runt Dalby. Hur som haver är det alltid skönt av vara utomhus och träna hjärtmuskulaturen. Mesta delen av rundan gick på snötäckt grusväg. Ingen idé att ta av dubbdäcken ännu på ett tag. Gumman tö kan dock komma snabbt och oväntat här i Skåne.
Mors!
Men i förrgår gav jag mig ut på en löptur. Den första kilometern kändes hälen perfekt. Jag började ställa in mig på en jubelrunda. Sedan kom känningen och la sig på en jobbig nivå. Jag sprang långsamt vidare och klämde ytterligare 6 km. Det är bara till att skruva ner förväntningarna ytterligare en gång. Detta tar tiiiiid!
Nu är jag nyss hemkommen från en cykeltur i snömodden runt Dalby. Hur som haver är det alltid skönt av vara utomhus och träna hjärtmuskulaturen. Mesta delen av rundan gick på snötäckt grusväg. Ingen idé att ta av dubbdäcken ännu på ett tag. Gumman tö kan dock komma snabbt och oväntat här i Skåne.
Mors!
tisdag 5 januari 2010
Voila!
Årets första löppass är äntligen avfyrat!
Ja, löppass är väl lite mycket sagt och avfyrat är en mild överdrift. Det rörde sig snarare om en testjogg för att stämma av med hälen. Nämnda kroppsdel protesterade milt men inte tillräckligt högt för att jag skulle avbryta. Kallt var det hursomhelst, -20 grader men den bleka januarisolen förgyllde det hela.

Jag höll mig på vägen och valde en platt sådan för att hälsenan inte skulle slå bakut. Jag anar en viss morgonluft även om jag lärt mig att jubla försiktigt beträffande allt som gäller hälsenan.
Nu bär det snart av neråt Skåne igen där jag hoppas på lite mildare väder. 20 minusgrader är kallt när man springer och vansinnigt kallt när man cyklar.
Jag avslutar denna årets första bloggpost med en mobilfilm på en stigfinnare i nerförsbacke. Skateboardsonen Dante har släpat med sig en avlagd bräda som han kör kickflips och annat med i snön. Jag ställde mig på denna brädbit för att visa att även denna gubbe har balans. Observera den nöjda minen på slutet.
Vi ses!
Ja, löppass är väl lite mycket sagt och avfyrat är en mild överdrift. Det rörde sig snarare om en testjogg för att stämma av med hälen. Nämnda kroppsdel protesterade milt men inte tillräckligt högt för att jag skulle avbryta. Kallt var det hursomhelst, -20 grader men den bleka januarisolen förgyllde det hela.

Jag höll mig på vägen och valde en platt sådan för att hälsenan inte skulle slå bakut. Jag anar en viss morgonluft även om jag lärt mig att jubla försiktigt beträffande allt som gäller hälsenan.
Nu bär det snart av neråt Skåne igen där jag hoppas på lite mildare väder. 20 minusgrader är kallt när man springer och vansinnigt kallt när man cyklar.
Jag avslutar denna årets första bloggpost med en mobilfilm på en stigfinnare i nerförsbacke. Skateboardsonen Dante har släpat med sig en avlagd bräda som han kör kickflips och annat med i snön. Jag ställde mig på denna brädbit för att visa att även denna gubbe har balans. Observera den nöjda minen på slutet.
Vi ses!
tisdag 29 december 2009
-20 grader och cykelväder
Ja, ja en blek decembersol tittade i alla fall upp vid horisonten en kort stund mitt på dagen.
Här i Dalarna är det kallt. Skrivandes stund visar kvicksilvret -20 grader. I förmiddags var det -23, så vi går definitivt mot varmare tider.
Jag testade att springa 5 km för några dagar sedan. Det gick sådär. Hälen reagerade lite surt. Jag är för närvarande osäker på hur jag ska fortsätta för att kurera hälen. Tills en ny plan växer fram så blir det cykling.
Så här snygg var undertecknad vid dagens kalla cykeltur:

Så här fint var det:

Det blev en kort runda, mest för att prova på kylan och hitta vägar. Men, men, alltid något sa han som såg Åmål.
So long, så länge!
Här i Dalarna är det kallt. Skrivandes stund visar kvicksilvret -20 grader. I förmiddags var det -23, så vi går definitivt mot varmare tider.
Jag testade att springa 5 km för några dagar sedan. Det gick sådär. Hälen reagerade lite surt. Jag är för närvarande osäker på hur jag ska fortsätta för att kurera hälen. Tills en ny plan växer fram så blir det cykling.
Så här snygg var undertecknad vid dagens kalla cykeltur:
Så här fint var det:
Det blev en kort runda, mest för att prova på kylan och hitta vägar. Men, men, alltid något sa han som såg Åmål.
So long, så länge!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)