fredag 27 november 2009

Summering av säsongen

Förra året fick jag träningen upphackad och stympad av ett löparknä, en halsinfektion som varade i tre - fyra månader och en alltmer lutande kropp som ledde till bäckenproblem. Årets säsong har varit bättre men helt förskonad från skador och sjukdomar har jag inte varit.

Året inleddes med fortsatta bäckenproblem och ett hopparknä för att sedan kryddas med en envis inflammation i hinnan som omger stortåsenan. På det hade jag två influensor och en magsjuka innan vi var inne i mars månad. Sedan första september har jag varit sjuk i två omgångar och missat sammanlagt 2 veckors träning. I mitten av augusti råkade jag ut för en kraftig stukning av vänsterfoten och nu i oktober och november har jag min inflammation höger hälsenefäste. Men det kunde varit värre.

Sommaren flöt annars på riktigt bra med riktigt bra terränglöpning framför allt i Dalom. Min löpform i mitten av augusti var nog den bästa jag haft hittills. Nu har jag halkat efter lite men jag är övertygad om att löpningen kommer utvecklas snabbt så fort jag kommer igång ordentligt tack vare mtb:n. Får jag bara vara någorlunda frisk och skadefri så kommer nästa säsong bli alldeles lysande.

Efter besöket hos Torrbjörn Mårtensson tog jag tre dagar utan någon träning. Jag passade på att vaccinera mig mot svininfluensan, och mådde lite tjuvtjockt i drygt ett dygn. Idag blev det 70 minuters mountainbike med ovanligt mycket asfalt och grusväg. Hälsenan gör sig tyvärr fortfarande påmind så löpningen får vänta. Jag sneglar på mina nya terrängskor och längtar ut.

onsdag 25 november 2009

Diagnostiserad häl

I går var jag hos Torbjörn Mårtensson och fick diagnosen på hälen. Fästet, där hälsenan fäster in i benet, är inflammerat. Han varnade för att sådana inflammationer kan bli kroniska om man inte låter de läka ut.

Planen är att ta en veckas löpledigt och sedan känna mig för. Ingen Voltaren. Känns det ok så kan jag börja springa försiktigt utan att öka för snabbt. Frustrerande, trist och inte alls vad jag har lust med. Men, han har naturligtvis rätt den gode Torbjörn.

Som tur är kan jag fortsätta åka terrängcykel, vilket ju lindrar löpabstinensen relativt mycket. Sedan gäller det att gilla läget. Är det skadligt med en veckas total löpvila per år? Nej, det är naturligtvis nyttigt. Sedan skulle det förstås ha varit att föredra om vilan föregåtts av 51 veckors bra träning och inte ett år upphackat av skador och sjukdom som i mitt fall. Jamen då så, då bryter vi säsongen där...

...och ser fram emot en ny säsong. 2010 - jag tror att den kommer bli den bästa någonsin. En summering av säsongen kommer snart. Vi hörs!

fredag 20 november 2009

Långpass i höstsol

På tisdag har jag tid hos Torbjörn Mårtensson. Fram till dess ska jag varken löpa särskilt mycket eller använda Voltaren. Han får ställa diagnos på hälen och berätta vad jag bör göra och inte göra.

Idag var det strålande sol och 10 grader varmt. Jag var ledig nästan hela dagen och planerade därför in ett långpass på terrängcykeln.

Jag startade i Sövde och cyklade Skåneleden söderut. Vid rastplatsen vid Raftarp stannade jag och begrundade kartan efter att ha lösgjort min vänstra fot från sitt clips. Efter att ha fått koll på positionen lutade jag över cykeln åt höger för att cykla iväg. Jag föll som en fura. (Minnesanteckning: Lösgör alltid båda fötterna ur clipsen, då risken är stor att man glömmer bort att den andra foten fortfarande är fast.)

Lite småöm cyklade jag vidare och efter ett tag kom jag ut på asfalt. Farten ökar betydligt då. Det gick så snabbt att jag missade avfarten. Dessutom fick jag ett snällt sms från Petra just vid det stället jag skulle ha svängt av. Istället för att hålla koll på kartan och speja efter skåneleds-markeringar tog jag följande nördiga bild och mms:ade till Petra med den föga upphetsande bildtexten "Långpass"

Nåväl, att vara vilse är en bonus. Efter att ha återfunnit Skåneleden tog jag mig österut, söder om Ellestadssjön, och letade efter körbara stigar som skulle leda åt Fyledalen till. Vem är det som har dragit en massa stigar som slutar i tomma intet? Skogsmulle?

Ibland när man cyklar i svår terräng håller man knapp styrfart. "Jag har riktigt bra balans", tänkte jag och begav mig ut i snigelfart över avkvistade blöta grenar som dessutom inte låg stilla. Jag föll åt vänster den här gången vilket två sår på höften vittnar om. (Minnesanteckning: De som kör trial har inte fötterna fastsatta i clips, fundera över varför)

Till slut kom jag äntligen till vägen mot Fyledalen.
Det är helt otroligt att jag inte varit där tidigare. Fantastiskt vackert och fullt med fåglar. Er Stigfinnare är tyvärr inte fågelskådare. Om så vore fallet skulle jag kunna berätta att jag såg havsörn, kungsörn, glador, ormvråk och någon form av falkar. Jag vågar inte svära på några av arterna men mycket rovfågel såg jag. Det här är emellertid endast en bäck i motljus:
49 km blev det. 2,5 timme tog det. Pulsen snittade strax över 75%. Ett hundraprocentigt pass med andra ord.

Nu är det helg!

måndag 16 november 2009

Slå en volt

Idag blev det mountainbike på Romeleåsen. Hälen fick sålunda vila från löpning en dag till. I morgon räknar jag med att ta ut den och mina nya skor på en testtur i skogen.

De som tror att Skåne är platt har inte sprungit/cyklat på Romeleåsen. Visst, backarna är inte kilometerlånga men det är brant. De brantaste ställena är bara att glömma men jag vågar mig ut på alltmer våghalsiga nedfarter. Tyvärr plattas lutningen ut ordentligt då det fångas på bild. Ta en titt på den här:Lutningen - jag vet att detta inte framgår av bilden - motsvarar en röd/svart backe. Jag kan cykla ner, ytterst långsamt, om jag står med tyngdpunkten långt bakom sadeln. Att bara bromsa med bakbromsen är meningslöst, då förlorar man kontrollen direkt. Så fort man trycker till lite för hårt med frambromsen slår man runt, vilket jag lyckades med en gång idag.
Men det här är kul! Särskilt om man hinner att ta loss fötterna ur clipsen innan man voltar.

söndag 15 november 2009

Bakslag

Hälen blev sämre igen.
Nu har Voltaren-effekten klingat av och verkligheten rusar i kapp. I morgon ringer jag till Torbjörn Mårtensson och ser vad han kan göra. Jag har ändå behov räta upp mig.

När jag först kom till TM:s mottagning på MAI:s lokaler i Malmö så var min benlängdsskillnad omkring 12 mm. När jag gick därifrån var det bara några millimeters skillnad. Efter andra besöket var de lika långa! Perioden efter det kände jag hur alla småskador jag dragits med läkte ihop en efter en ju mer jag sprang. "Om kroppen bara får de rätta förutsättningarna så läker den sig ofta helt själv" eller något liknande är denna kunnige exsprinters devis.

Jag planerar att besöka honom 2 - 3 gånger om året för att kontrollera att jag inte börjar luta igen. Nu är det hög tid för nästa besök och det är lika bra att han får kika på och bedöma min häl.

I lördags så blev det ingen träning alls och idag tvingade jag mig till några intervaller på träningscykeln. Det finns verkligen inget spännande att skriva om träningscyklar. Det man kan säga är att det tyder ändå på ett visst mått av seriositet när man, istället för att ligga och käka chips med hälen i högläge, svingar sig upp på den oformliga sadeln och trampar på. Trots att man inte kommer en centimeter så är man ändå på väg mot sensommarens fjällmaror. Med det i tanken känns det lite lättare.

För övrigt kan jag meddela att jag precis blivit nyfriserad. God kväll!

fredag 13 november 2009

Jultomten kommer tidigt i år

Nej detta är inte, överskriften till trots, en recension av en svensk porrfilm från 70-talet.
Det är förstås en löparnörds ohöljda glädje över att just ha hämtat hem sina nya löparskor från Spelbutiken (postens ställföreträdare, tillika spelmissbrukarnas himmel/helvete).
Det här är det tredje paret skor jag köpt ifrån Startfitness i England. Återigen kom paketet betydligt snabbare än de 7 - 14 arbetsdagar de ber kunden räkna med. Tre arbetsdagar tog det. Dessutom är det betydligt billigare än i Sverige.

Check this out:
Inov-8 Roclite 315
De sitter som skräddarsydda. Tanken är att det är dessa skor som ska följa med mig ut på långpass i terrängen och förhoppningsvis följa med på en fjällmara nästa sommar. Om jag nu inte hinner slita ut dem först, förstås. I morgon blir det testlöpning.

Idag blev det knappt nio km lugn löpning. Asfalt och grus istället för stig och obanat. Omväxling ger variation.
Det drar ihop sig till helg. Skönt!

Ps. Några minuter efter jag publicerat ovanstående Googlade jag "ohöljda glädje" (jag blev plötsligt osäker på "ohöljda") och fann att mitt alldeles purfärska inlägg kom på tredje plats. Osäker på om det betyder att denna blogg indexerats effektivt eller om nästan ingen annan svänger sig med sådana otidsenliga uttryck.

torsdag 12 november 2009

Onsdagskvalitet blev det inte mycket med.

Tanken var ju som sagt att springa ett kvalitetspass (intervall oftast) på onsdagar. Hälen vill ju annorlunda och dessutom är det högre prioritet på att få många mil i benen så här års.

Med den inte särskilt revolutionerande tanken gav jag mig ut på ett längre distanspass. När foten är mogen för riktiga långpass förlägger jag dessa till helger och kör ett sådant här halvlångt pass på onsdagar. Den blev Skånleden över Dalby stenbrott. Så här ser det ut där:
På sommaren var det fullt av folk som badar och jäser. Tonårsgängen med kalsonger under badbrallorna brukar hoppa från klipporna längst bort till vänster på bilden.

Underlaget var blandat men till övervägande del småstig. Jag la in ett litet parti obanat och la även in en lätt fartökning till 4:50 (det gick alltså inte så snabbt innan dess...) de sista 4 km. Drygt 16 km på runt 1:30 blev det.

Idag blev det en lugn jogg i 7 km.
Ingen Voltaren varken idag eller i går. Tyvärr tog den inte bort allting så jag är lite orolig fortfarande. Kanske dags för ett besök hos Torbjörn Mårtensson för diagnos?