Bakslag

Hälen blev sämre igen.
Nu har Voltaren-effekten klingat av och verkligheten rusar i kapp. I morgon ringer jag till Torbjörn Mårtensson och ser vad han kan göra. Jag har ändå behov räta upp mig.

När jag först kom till TM:s mottagning på MAI:s lokaler i Malmö så var min benlängdsskillnad omkring 12 mm. När jag gick därifrån var det bara några millimeters skillnad. Efter andra besöket var de lika långa! Perioden efter det kände jag hur alla småskador jag dragits med läkte ihop en efter en ju mer jag sprang. "Om kroppen bara får de rätta förutsättningarna så läker den sig ofta helt själv" eller något liknande är denna kunnige exsprinters devis.

Jag planerar att besöka honom 2 - 3 gånger om året för att kontrollera att jag inte börjar luta igen. Nu är det hög tid för nästa besök och det är lika bra att han får kika på och bedöma min häl.

I lördags så blev det ingen träning alls och idag tvingade jag mig till några intervaller på träningscykeln. Det finns verkligen inget spännande att skriva om träningscyklar. Det man kan säga är att det tyder ändå på ett visst mått av seriositet när man, istället för att ligga och käka chips med hälen i högläge, svingar sig upp på den oformliga sadeln och trampar på. Trots att man inte kommer en centimeter så är man ändå på väg mot sensommarens fjällmaror. Med det i tanken känns det lite lättare.

För övrigt kan jag meddela att jag precis blivit nyfriserad. God kväll!