Långpass i höstsol

På tisdag har jag tid hos Torbjörn Mårtensson. Fram till dess ska jag varken löpa särskilt mycket eller använda Voltaren. Han får ställa diagnos på hälen och berätta vad jag bör göra och inte göra.

Idag var det strålande sol och 10 grader varmt. Jag var ledig nästan hela dagen och planerade därför in ett långpass på terrängcykeln.

Jag startade i Sövde och cyklade Skåneleden söderut. Vid rastplatsen vid Raftarp stannade jag och begrundade kartan efter att ha lösgjort min vänstra fot från sitt clips. Efter att ha fått koll på positionen lutade jag över cykeln åt höger för att cykla iväg. Jag föll som en fura. (Minnesanteckning: Lösgör alltid båda fötterna ur clipsen, då risken är stor att man glömmer bort att den andra foten fortfarande är fast.)

Lite småöm cyklade jag vidare och efter ett tag kom jag ut på asfalt. Farten ökar betydligt då. Det gick så snabbt att jag missade avfarten. Dessutom fick jag ett snällt sms från Petra just vid det stället jag skulle ha svängt av. Istället för att hålla koll på kartan och speja efter skåneleds-markeringar tog jag följande nördiga bild och mms:ade till Petra med den föga upphetsande bildtexten "Långpass"

Nåväl, att vara vilse är en bonus. Efter att ha återfunnit Skåneleden tog jag mig österut, söder om Ellestadssjön, och letade efter körbara stigar som skulle leda åt Fyledalen till. Vem är det som har dragit en massa stigar som slutar i tomma intet? Skogsmulle?

Ibland när man cyklar i svår terräng håller man knapp styrfart. "Jag har riktigt bra balans", tänkte jag och begav mig ut i snigelfart över avkvistade blöta grenar som dessutom inte låg stilla. Jag föll åt vänster den här gången vilket två sår på höften vittnar om. (Minnesanteckning: De som kör trial har inte fötterna fastsatta i clips, fundera över varför)

Till slut kom jag äntligen till vägen mot Fyledalen.
Det är helt otroligt att jag inte varit där tidigare. Fantastiskt vackert och fullt med fåglar. Er Stigfinnare är tyvärr inte fågelskådare. Om så vore fallet skulle jag kunna berätta att jag såg havsörn, kungsörn, glador, ormvråk och någon form av falkar. Jag vågar inte svära på några av arterna men mycket rovfågel såg jag. Det här är emellertid endast en bäck i motljus:
49 km blev det. 2,5 timme tog det. Pulsen snittade strax över 75%. Ett hundraprocentigt pass med andra ord.

Nu är det helg!