Onsdagskvalitet blev det inte mycket med.

Tanken var ju som sagt att springa ett kvalitetspass (intervall oftast) på onsdagar. Hälen vill ju annorlunda och dessutom är det högre prioritet på att få många mil i benen så här års.

Med den inte särskilt revolutionerande tanken gav jag mig ut på ett längre distanspass. När foten är mogen för riktiga långpass förlägger jag dessa till helger och kör ett sådant här halvlångt pass på onsdagar. Den blev Skånleden över Dalby stenbrott. Så här ser det ut där:
På sommaren var det fullt av folk som badar och jäser. Tonårsgängen med kalsonger under badbrallorna brukar hoppa från klipporna längst bort till vänster på bilden.

Underlaget var blandat men till övervägande del småstig. Jag la in ett litet parti obanat och la även in en lätt fartökning till 4:50 (det gick alltså inte så snabbt innan dess...) de sista 4 km. Drygt 16 km på runt 1:30 blev det.

Idag blev det en lugn jogg i 7 km.
Ingen Voltaren varken idag eller i går. Tyvärr tog den inte bort allting så jag är lite orolig fortfarande. Kanske dags för ett besök hos Torbjörn Mårtensson för diagnos?