I fredags så studsade jag ut i vildmarken igen, denna gång betydligt mindre nervös för hälens eventuella protester. Det ska erkännas att vildmark är ett starkt ord. Hur många farliga djur finns här egentligen? Ser de här farliga ut?
De lät mig i alla fall springa igenom deras hage och ställde villigt upp för fotografering.
Stora delar av Skåneleden går rätt över enorma hagar där köttdjuren (låter inte så respektfullt, men det är så dessa nötkreatur ofta benämns) står och idisslar. Jag kliver tryggt över varje staket med förvissning om att de inte skulle dra en vandringsled över tjurhagar eller lejon- och tigerhagar.
Drygt 12 kilometer blev det på denna fantastiska del av Skåneleden. Ett av favoritställena är där leden går uppe på kammen av Borelundsåsen. Så här ser det ut där:
Idag, lördag, var det mountainbike som gällde. För första gången cyklade jag med sällskap. Mikael O. stod för det och han kan cykla på riktigt, till skillnad från undertecknad som är en löpare utklädd till Eddie Merckx, som i sin tur klätt ut sig till Skogsmulle.
(Bilden föreställer inte nämnda skogsmulle utan Mikael O. innan vi började trampa)
Jag hängde trots allt med i uppförsbackar och plattkörning (ok, jag fattar att han hade kunnat cykla ifrån mig om det varit tävling) men i de branta nedförsbackarna försvann han i fjärran. Imponerande att se!
I en timme och 48 minuter var vi ute. Riktigt skitig, lerig terräng var det. Prickig som Lilla Gubben var jag när jag kom hem. En riktigt lyckad och trevlig cykeltur, sålunda.
Nu blir det snart lördagsgodis. Arrivederci!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar